Att ta hand om sig...

Igår gjorde jag det jag försöööökt med så länge; Joggade. Men fy vad trött jag blev!! Blodsmak och nästan dödsångest. Det var ju heljobbigt ju!!! Varför plåga sig liksom? Jag joggade i maklig takt, men gav ändå upp efter 15 minuter. Det var föööör jobbigt!!!

Men; Detta blev ju bara början. Och någonstans måste man ju börja. Om jag ska orka milen. Som jag ska springa i juni. Till exempel kan man börja med att komma ut över huvud taget. Och det gjorde jag ju! Det kan bara bli bättre...! Så idag var jag ute igen. Och orkade lite mer. Det kändes skönt.

Det kändes skönt att vara juste mot mig själv. Mot min kropp och hela mig. Att vara rädd om mig. Att ta hand om mig...

- Ta hand om er alla rara!

72,4

Kram L8